Brejk

Jag tar lite småsemester från bloggandet då och då, när jag inte känner för att skriva något. Nu verkar vara ett sådant tillfälle.



Men i alla fall så om ni ville veta så kom vi upp på Kebnekaise och upp på högsta toppen som var, oj så läskig. Det var inte det minsta "Wow vi gjorde det!"- känslan uppe på toppen. Mer "O fy fan vad högt det är, jag vill ner!". Jag var nära psykbryt ett flertal gånger, ville mest sätta mig ned och gråta som ett barn, så jobbigt var det. Men vem påstod att bergbestigning är roligt när "stigen" som går rakt upp i himmelen, aldrig tar slut utan bara fortsätter högre och högre upp, brantare och brantare och när man väl tror man börjar närma sig, ska ned i en dal och sedan upp på andra sidan, lika jävligt och ännu högre?! Jag bara undrar, för det var fanimej inte kul. Men vi gjorde det och det är jag nu i efterhand ganska stolt över.



Och jag är inne på min andra och sista semestervecka för den här gången, ganska trist. Nu väntar 6 veckors intensivt jobb, sen är det ledigt igen och jag och babe drar till portugal en vecka. jag längtar så! Då blir det massa strandhäng på den otroliga "playa del island", ta en sväng med en scooter, äta god mat, bli brun och bara vara ensamma, kanske hinna med vattenscooter om det finns ;)

och snart är det parkfest också, ni kan ju lita på att träffa mig där i vimlet, full o jävlig. Underbara sommar!