Herregud vad dagarna går fort. Skrev senast här i måndags och jag verkligen inte haft tid elelr ork att engagera mig här sedan dess, men fick lite inspiration tidigare idag, så nu tänker jag teckna ned lite saker som har hänt och som ska hända.
I alla fall, jag går på tomgång i ren reflex utan känslor för att klara av skolan. Jag har nog förstorat upp saken mycket nu tror jag, det enda jag gör är att plugga, träna, gå i skolan och träffa pojkvännen så gott det går. Jag känner mig inte direkt levande. Jag har jättemycket i skolan, som jag försöker att förneka, men det förvärrar bara min ångest därför tvingar jag mig själv att ta tag i det.
I tisdags hade jag min redovisning av projektarbetet, jag var supernervös men efteråt kändes allt enormt skönt och en väldig lättnad hade lyfts. Den känslan sög jag på hela eftermiddagen, tills jag kom på att jag nästa morgon skulle gå upp kl 6 för att köra halkan i Grängesberg, oops. Visst, allt gick bra men en fruktansvärd förmiddag med en hemskt lärare, då gjorde sig stressen påminnd och jag fick lite småångest. Jag kände att va fan, håll käft och låt mig köra, jag fattar grejjen. Det var roligt att köra, det kan jag säga. Men ärligt förstår jag inte varför alla säger att det är jättekul, tror att den aggresiva läraren drog ned mitt betyg på halkan. Efter halkan skjutsade morsan in mig direkt till skolan där jag trodde, att en redovisning väntad på mig. Men icke, det skulle skjutas upp till fredag, fan tänkte jag då hade jag kunnat skippa lektionen och äta istället. Men istället fick jag då gå utan riktig mat i 10.5 timme. Jag dog nästan på kvällen av hunger, så otroligt hungrig.
Idag torsdag, möte med Birgit som kändes jättebra, lite matte som gick bra också. Sen hem å rätta projektrapporten och skriva kulturhistoria, svenskatal, engelska och plugga redovsining, dags för att bryta ihop igen lr vad säger ni? En glad nyhet är ju i alla fall att det nu officiellt är under 2 månader tills vi drar till solvarma cypern och då jäklar ska jag bara njuta, även om det innebär lidande på vägen dit. Då ska vi minnsann visa Fisbeth att vi inte alls har dåligt samvete, känn på den!
Endast 16 dagar kvar tills jag fyller 18 och jag fick första presenten idag av syrra, ett par Converse. Inte illa, jag sparar 600 spänn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar